Intressant läsning!

Det mest intressant för mig är rubriken "Crossroads" som handlar om framtiden. Där presenteras några, i mitt tycke, sunda förhållningssätt till livet som gitarrist. Fick några tankar:

Musiker bör ta i beaktande är att människor idag nästintill uteslutande VÄLJER vad de vill lyssna på. Om det inte behagar eller berör väljer de flesta att inte lyssna överhuvudtaget. Detta faktum är något som jag tror kan vara en anledning till att Segovia kunde fylla en konserthall och att många skickliga gitarrister misslyckas med det idag. Nuförtiden finns heller inget utbrett intresse för att enbart låta sig hänföras av tekniska färdigheter, vilket jag antar var en stor del av tjusningen förr. Det finns alltid någon yngre, snabbare eller bättre på YouTube. Man blir ganska mätt efter ett tag.
Något YouTube inte kan erbjuda är däremot en genuin musikalisk upplevelse. Kanske är det där vi gitarrister/musiker måste göra oss mer gällande genom att erbjuda en unik repertoar som intresserar och engagerar alla individualistiska världsmedborgare på ett för åhöraren relevant vis. Istället för att exkludera..
Många uppfattar nämligen än idag klassisk musik/gitarr som något "fint" och dess utövare som något slags överhet vilket är väldigt synd då det förhindrar ett obehindrat utbyte mellan musiker och publik. Det handlar mer om etikett och att undvika applåder mellan satser vilket är jävligt långt ifrån vad andra typer av konserter handlar om. Musikupplevelsen komprimeras. Så länge det fortsätter på det viset kommer konsertsalarna fortsätta att gapa lika tomt, sanna mina ord.
(Läs gärna Richard Dares' krönika: "The Awfulness of Classical Music Explained" för mer om det ämnet. http://www.huffingtonpost.com/richard-d … 5896.html)

Kort sagt: Värderingar förändras tillsammans, marknaden också och gitarrvärlden har inte hängt med. Den publik som attraheras av det vi gör lever kvar i gårdagen, medan den yngre publiken lyser med sin frånvaro av just den anledningen. Gitarrsolistens roll är inte lika självklar som för 20-30 år sedan.

Ett sätt att skapa större allmänt intresse är att bjuda in människor i det vi gör och inte begränsa vår verksamhet till det akademiska rummet. Det här är en trailer till filmen "Mangoré, la película", en film om Barrios.

https://www.youtube.com/watch?v=FvPUByYLDMs

Det är precis det här som behövs. Mer transparens, för musikens skull. Den överlever ju inte om merparten av mänskligheten skiter i den.

Jag ser inga elefanter här, men du får gärna berätta hur den ser ut. Ser absolut ingenting.

Mycket bra artikel! Jag instämmer helt i alla Marcelos synpunkter. Det är den högkvalitativa varierande musiken och den klassiska gitarrens unika klangmöjligheter och sound som gör det värt att som klassisk gitarrist ägna ett liv åt att likt alkemisten söka "de vises sten". Själv har jag hållit på i drygt 40 år nu och det blir bara mer och mer intressant.