Trä är som du vet olika från träd till träd, från träbit till träbit. Alla mått är därför väldigt relativa inom allt gitarrbygge. Stallplattans mått som du frågar efter kan göras på så många sätt allt beroende på önskat resultat. Jag har ju ingen aning om hur du utformat resten av gitarren, locktjocklek etc. så ett mått är fullständigt meningslöst, eller rättare sagt, en ren gissning. Om du nu vill följa ritningens mått angående ribbornas utformning så sätter det ju vissa gränser så en rimlig gissning om plattans tjocklek blir i området 1-1,5 mm. Du limmar plattan först, gör sedan urtag i ribborna så att de går över men ansluter dikt an mot plattan.

Jag håller med om att ribbor på endast 3 mm bredd är smala och därigenom onödigt vingliga att limma men i övrigt är det inget anmärkningsvärt med dessa mått på en klassisk gitarr. Kanske är ditt öga kalibrerat efter stålsträngsmått och därför lite undrande över de små dimensionerna. Att små ribbor skulle ge tunnare bas generellt är fel tror jag. Snarare borde de ge mer bas eftersom lägre styvhet relativt högre ger mer bas i princip. Och om klangen blir tunn beror det inte på ribborna i sig utan snarare på helheten.

Om hur mycket tonribborna påverkar klangen är en alltför komplicerad fråga att försöka svara på här. Ribbornas utformning ger en viss vikt och styvhet och dessa storheter är ju en del av lockets totala vikt och styvhet så det är klart att ribborna är mycket viktiga för slutresultatet, men så mycket annat påverkar också att det är meningslöst att säga mer än att ribborna och locket är den viktigaste enskilda komponenten.

Följ ritningen och var glad. Du behöver en första referens för att kunna ha något att relatera till inför kommande byggen. För det blir väl fler misstänker jag...

Hej på er!

Nu återkommer jag med lite tankar och ideer runt mitt bygge, eller rättare sagt, att bygga efter en ritning av en klassisk gitarrmodell.

Som jag tidigare nämnde så är barderna (fan bracen) väldigt låga och smala på denna gitarr. Tittar man på barderna längst ner på locket (som är placerade som ett V) så är dessa ännu mindre. Tittar man på lockets undersida så är dimensionen på vänstra sidan 3,5 mm bredd och 1,75 mm höjd på högsta stället. På den högra sidan så är den 3,5 mm bred och 2 mm hög som högst.

Med tanke på ovanstående så undrar man om dimensionerna egentligen var medvetna från den gode Herman? Att 1937 se skillnad på 1,75 mm kontra 2 mm. Jag tror inte det - det blev som det blev! Jag tror nog nog dom klassiska gitarrbyggarna mera tittade på form och material. Hur gitarren såg ut på insidan när det gällde bardernas utformning så hade man en tanke om placering av dessa, däremot så  tror jag millimetrar hit och dit inte spelade dom någon större roll. Vissa gitarrer blev bättre och andra sämre, eller rättare sagt här också, det blev något olika sound på dom olika gitarrerna. Vem bestämmer skillnaden på vad som är bra eller dåligt ljud? Ett sound kan ju passa en gitarrist, medan ett annat sound passar en annan. Så är det ju om inte annat i elgitarr världen.

Idag, med den teknik vi har, så kan vi kopiera klassiska modeller av vilket instrument vi vil. Vi kan ju analysera ett instrument i minsta limklick, men vi kommer aldrig att kunna kopiera en Torres, Hauser, Stradivarius, Amati m.fl. Däremot kan vi bygga så likadant som möjligt, men det kommer ändå inte vara "samma" instrument, med exakt samma ljud.

För att återgå till analysen så tror jag den är meningslös helt enkelt. Man ska nog bygga så gott det går efter eget huvud och tanke. Jag byggde nyligen en Parlour. Jag ändrade lite här och där och kompromissade. Bl.a så la jag barderna efter en trippel-o och inte efter ritningen. Gitarren blev toppen i mina ögon och öron. Nu är ju detta inte klassiska gitarrer, men ändå.

En journalist frågade en gång Frank Zappa om meningen med hans texter. Zappa svarade. " -du kan analysera mina texter hur mycket du vill, du kommer inte att hitta något, för det finns inget att analysera!"

Varför skriver jag då detta? Min slutsats är - bygg efter eget huvud! Visst, det kan vara kul att ha en gitarr som ser ut som Hermans, men den lär aldrig låta som Hermans.

Det ämne har nog stötts och blötts här på forumet en del misstänker jag? Man kan ju också läsa om det i Bolins gitarrbok som jag faktiskt just nu läser för femtielfte gången. Inte för att han var den bästa byggaren, utanför för att den ger inspiration. Jag vet att hans gitarrer diskuterats. Han började säkert med att göra kopior innan han hittade si egen väg.

Nu bygger jag min kopia på, fast mitt eget sätt.

Mvh Magnus

Detta är spännande. Det som de tidiga byggarna garanterat saknade var tillgång till den moderna modalanalysen, hur strukturer vibrerar. Men det spelade inte någon egentlig roll då gitarrerna blev galet bra ändå, de hade en känsla - som garanterat uppstått efter omfattande övning - för hur olika konstruktionsprinciper och dimensioneringar bidrog till olika kvaliteter i gitarren. En grundprincip i modalanalysen är att en struktur vibrerar med alla sina moder samtidigt fast ibland exciteras en eller två av dem extra mycket. Det är viktigt att komma ihåg om någon tar upp bas- och diskant-sida på en gitarr. Visst du kan bygga asymmetriskt och det kommer påverka ljudet, fast det är inte så enkelt som att göra ribborna tunnare på den del av locket där bassträngarna sitter.

Fast jag börjar luta åt att vetenskapen inte har något att bidra med till instrumentbyggeriet - jo, till blåsvärlden kanske. Vetenskapen skulle ändå bara komma fram till att om du bygger med en vettig konstruktion med vettig dimensionering så kommer gitarren låta jättebra. Jag kan tyvärr inte omsätta det jag kan teoretiskt till bra instrument men det är spännande att prata om ändå. :-)