Hallå!
Du har säkert sett att det finns en uppsjö av olika lösningar vad gäller sittställning.

Själv använder jag den gamla klassikern, fotpall. Jag har provat ALLT i gitarrstödsväg (a-frame, gitano, klämman, kudde, classica, ja tom axelband a la lutenist) men alltid kommit tillbaks till fotpallen som känns stabil och ger mig bäst kontakt med instrumentet. Faktum är att alla "ergonomiska" hjälpmedel har haft omvänd effekt på mig och därigenom försämrat mitt spel.
Ex: gitarrkudde, gitano, aframe - vinglig känsla - ont i ryggen, classica - höger axel kommer för högt - ont i nacken.
Fotpall är det enda hjälpmedel som inte åsamkat mig smärta, antagligen för att jag är mest avslappnad med denna. Nu är det ju många som förkastar fotpallen rent ergonomiskt och alla alternativ till fotpall har sina poänger, jag tror dock på att lyssna till sin egen kropp vilket i mitt fall innebär fotpall.
Det är säkert  en vanesak, jag började med fotpall men har vänner som spelat med andra stöd sedan unga år och tycker att detta funkar bäst, så smaken är som baken.

Hur högt jag har fotpallen beror på vilken gitarr jag spelar på (har en liten en av Per H som kräver högre pall) och även hur hög stolen är, tredje hacket är mest nött tror jag. Målet är väl att instrumentet skall komma till dig och inte tvärtom (att man inte skall behöva huka sig över instrumentet för att ha kontroll över vad man gör).

För att öva upp kroppens "tolerans" för den obekväma arbetsställning det alltid innebär att spela ett instrument, sitt ofta med gitarren men i korta intervall så att du inte drar på dig onödiga spänningar (kommer i samband med trötthet).

Ang din högerhandsställning:
Om du känner att den ena handställningen hämmar ditt spel, gå ifrån den! Det finns ju olika rön om detta  men det är bara du som kan känna om handställningen är bekväm för DIG, jag tycker att du resonerar riktigt.

Om du byter handställning är det möjligt att du måste fila naglarna litet annorlunda  för att få det "sound" du är van vid och för att inte fastna med naglarna vid anslaget.

Generellt sett har gitarrister alltmer frångått den handställning du beskriver (Tarrega och Segovia hade liknande vinkel på handen och Ida Presti och Alexandre Lagoya hade ju en EXTREMT "högervriden" hand) och gått mot att jobba med en mer eller mindre rak handled. Detta har både med ergonomi och olika tiders tonideal att göra (det går ju mode i det med).
Jag tycker det är viktigt att poängtera att de flesta har fler än en handställning och att de anpassar denna efter den ton de vill åstadkomma.
Mycket övertoner - vinklad handled och mycket nagel i anslaget. Mycket "undertoner" - rak handled, kombination av kött och nagel.

En rak handled underlättar rörelsefriheten för fingrarna, därför brukar jag rekommendera detta till mina elever (jag lever även - i detta avseende - som jag lär). Förenklat kan man säga att handen fungerar dåligt i YTTERLÄGEN dvs kraftigt böjd åt något håll, prova att knyta näven med rak respektive kraftigt böjd handled så får du se.

Ännu ett långt svar från,
Fredrik

Så länge det funkar och känns bra finns det ingen anledning att ändra. Jag sitter själv med gitarren på höger ben ibland när jag undervisar för att få variation (använder oftast fotpall). Det som jag tycker kan vara lite besvärligt med denna sittställning är att åtkomligheten högt upp på halsen blir något begränsad.

Problem med åtkomligheten är förmodligen högst indivduellt, jag har sett Paco de Lucia spela Aranjuez-konserten med benen i kors och gitarren till höger. Han verkade inte ha några problem att lira skalorna i 12:e läget