Det är inte lätt att vara tjej i den här branschen, man får helt enkelt inte vara med på samma villkor som männen. Man måste vara kaxig som jag blivit på gamla dagar för att ens våga ta ton. Inte fick jag vara med i gänget, kanske för att många grabbar är ganska blyga.

Glömmer aldrig den gången när jag tillsammans med några av mina elever hade studiedag med 53 gitarrlärare, 50 män och 3 kvinnor. När dagen var slut reser sig en av de lite äldre männen och frågar: "Är du gift?" Jag måste erkänna att jag blev lite ställd, så jag svarade bara: "Hur så?". "Om du hade varit det hade du haft annat för dig än att stå här med oss". En av mina kollegor berättade att en gitarrlärare sagt följande om mina gitarrböcker. "Ja de är bra, men jag kan ju inte använda böcker gjorda av en kärring. Det känns fel för mig". Tja, det vara bara ett par  av mina erfarenheter av hur man kan bli bemött som kvinna i den här världen.

Jag är dock inte bitter, tvärtom mycket uppfylld av musiken. Var på en fantastiskt konsert med Händels Messias i söndags med Drottningholms barockensemble och Susanne Rydén mfl. Totalupplevelse, rysningar rakt igenom. Hade glömt hur fantastiskt det oratoriet är!

GOD JUL och GOTT NYTT GITARRÅR!

Anna-Lena

Som relativt flitig postare på detta forum så bör jag väl ta till mig av kritiken angående grabbighet. Jag skulle gärna ha lite konkreta exempel på detta. Jag kan inte påminna mig att någon - varken jag eller någon annan - på detta forum visat uttryck för det som jag associerar med grabbighet. Anna-Lena tar upp exempel på idiotiska kommentarer som hon mött av män i sitt yrkesutövande. Tyvärr tar hon inte upp något exempel från forumet. Av denna anledning blir det svårt att ta hennes kritik på allvar. Men eftersom jag tycker att hennes påstående är så pass allvarligt i sig så vill jag ändå gärna gå till botten med detta. Som jag ser det anser Anna-Lena att forumet är grabbigt av den enkla anledningen att det är så få kvinnor som skriver på det. I så fall kan man ju tillämpa samma logik och påstå att forumet är rasistiskt om få medlemmar är av afrikanskt ursprung eller att forumet är homofobt om få av medlemmarna är homosexuella. Eftersom många postare har påhittade användarnamn som inte säger något om varken vilket kön eller från vilken annan "grupp" de kommer så går det ju inte att veta något om hur många kvinnor som skriver på dessa sidor. Då kvarstår alltså att visa vad i denna grabbighet består... Jag uppmanar alla att söka efter grabbighet på klassiskgitarr.com och hänvisa till dessa grabbiga inlägg. Jag uppmanar även alla att försöka komma på hur kvinnor skall känna sig mer välkomna här!
Angående att Anna-Lena hört någon säga att personen i fråga inte vill använda hennes böcker pga av att de är gjorde av en kvinna så är det naturligtvis befängt. Jag måste helt sanningsenligt säga att jag aldrig hört någon säga något liknande. På de två skolor där jag arbetar finns det lika många kvinnliga som manliga kollegor och varken männen eller kvinnorna använder Anna-Lenas gitarrskola vilket helt enkelt beror på att de tycker att det finns andra skolor som är ännu bättre (detta är vad de säger själva i alla fall).
Jag tycker verkligen att vi behöver fler kvinnliga gitarrister och gitarrpedagoger i Sverige som kan vara inspirationskällor och förebilder för svenska kvinnliga gitarrister. Det är intressant att detta förhållande inte är internationellt, när jag studerade i Paris var många av de skickligaste eleverna just kvinnor. Det skulle vara intressant att veta om det kan bero på att den fullkomligt geniala Ida Presti var från Frankrike och om hennes inflytande fortfarade kan spåras hor franska flickor.

Män brukar inte tycka att de gör skillnad pga kön. Det är inte så konstigt eftersom de ser saken från sitt perspektiv.

Rent faktiskt så visar det sig att kvinnors argument och meriter generellt värderas lägre än mäns i många avseenden. Att de värderas lägre beror inte på sakligt underbyggda orsaker utan beror just på att de är kvinnor. Inom medicinen visade man att kvinnor behövde ha dubbelt så bra meriter som män för att anställas som forskarassistenter. Dubbelt så bra för att få samma jobb som männen.

Senast i dag hörde jag om en undersökning kring anonyma ansökningshandlingar vid jobbansökningar. Om det bara är meriterna som "syns" i ansökan så blir fler kvinnor kallade till anställningsintervjuer/får jobb än om det från början syns vilket kön de har. Detta är särskilt vanligt i mansdominerade sektorer. När fler kvinnor kommer in i ett yrke sjunker status och löner. Varför skulle det vara annorlunda just här på forumet? Ni kan ju fundera på hur mina argument eller meriter hade bemötts om det istället varit min tidigare kollega P eller  S på KMH som skrivit exakt samma sak som jag eller som skrivit Gitarrguiden.

På det här forumet kan man avläsa vilka som har status och vilka som vill hävda att de kan något om gitarr. I egenskap av forskare ville jag inte hävda  personliga åsikter om gitarrspel i största allmänhet här på sajten utan underbygga specifika resonemang om någon musikpedagogisk fråga baserat på gedigna forskningsresultat från hela världen. Syftet är att få fler musikelever att lära sig mer.

Det finns massor av musikpedagogisk forskning som visar på resultat som utmanar traditionella idéer och handlingsmönster. Att ta till sig sådana resultat är jobbigt. Därför upplevs det jag skriver som "proverande". Det kan vara en av anledningarna till motståndet. Ingen vits att skjuta på budbäraren dock, resultaten har ju inget med mig att göra, så de finns ju kvar vare sig man väljer att stoppa huvudet i sanden eller ej.

Mårtens argumentation bygger ofta på att vi ska lita på honom i egenskap av "känd" gitarrist. Ni här på forumet avgör vilka argument som är mest underbyggda vad gäller just frågorna om musikpedagogik. Forskning och personliga erfarenheter är inte samma sak. Innan man kan ställning till slutsatserna måste man kritiskt granska hur den som hävdar något kommit fram till sina slutsatser. Det kan man göra när det gäller forskning eftersom utgångspunkter och forskningsmetoder alltid redovisas. När det gäller tex. Mårtens tyckande om något vet vi inte hur han kommit fram till sina slutsatser eftersom vi inte följt honom i hasorna på dagarna. Vi har inte möjlighet att följa hans observationer eller analyser. Andra personer hade kanske kommit till helt andra slutsatser än han gör utifrån samma objektiva fakta. Med hjälp av forskning kan vi komma fram till saker på ett mer systematiskt sätt som går utöver personliga åsikter.

Ingenjörer, läkare eller andra akademiker kan inte slå bort forskning såsom sker här på sajten. På det sättet skiljer sig gitarrläraryrket från de flesta andra yrken med lång utbildning. En läkare kan inte beteckna en behandling som bra eller dålig baserat på personliga erfarenheter eller ens sin prestige som duktig överläkare. För detta krävs systematiska studier.

Mårten talar i termer av "bra" eller "dålig". Det är synd, för sådana diskussioner leder sällan vidare. Därför undviker de flesta forskare sådana ord. Det vore istället intressant att höra argumenten som leder fram till sådana värdeomdömen och vilken metod Mårten använde som gjorde det möjligt för honom att komma fram till slutsatsen "bra" eller "dålig". Men de redovisas alltför sällan, särskilt i relation till forskning om lärande i just musik. Mårten vill istället för att lägga fram sin argument att vi ska lita på att något ÄR "bra" eller "dåligt" för att det är just han som tycker så.  Vi ska lita så mycket på just Mårten att vi inte behöver några utredningar av hur han kom fram till det han säger. Det är nog färre kvinnor som kan föra en diskussion på det sättet. Vi blir istället ifrågasatta som personer just för att vi är kvinnor och då automatiskt har sämre status i en manlig värld. Dubbelt så bra meriter behövdes det för att bli tagen på allvar. I detta fall har Mårten och jag delvis helt olika meriter. Men i detta forum är det ni läsare som avgör vad ni finner mest rimligt.

Bra eller dålig, status eller inte är ganska ointressant för andra än dem som tävlar om prestigen i den lilla gitarrvärlden. Andra människor har andra intressen kring musiken. Politiker vill veta varför så få barn fortsätter spela i musikskolan i tonåren. Att vi saknar argument för att ta sådana diskussioner är en av anledningarna till att ganska få bryr sig om oss musiklärare eller tycker att vi är värda högre lön trots våra långa studier. I musik/kulturskolevärlden hjälper det oss inte att säga att vi är fantastiska musiker om vi inte kan visa bra resultat i undervisningen. Det senaste exemplet på detta är Stockholms kulturskola.Forskning behövs. Men nu får någon annan skriva om det här.

God jul och gott nytt år!

Detta forum är fantastiskt! Av någon obegriplig anledning hittade jag inte hit förrän för några månader sen, men jag har redan blivit kraftigt beroende. Det går inte en dag utan att jag måste se vilka nya inlägg som kommit till. Efterhand har jag också upptäckt gamla trådar som är jätteintressanta. Forumet utgör en verklig skattkammare av idéer, kunskap, kontaktmöjligheter osv. Underbart! Tack, Joel och ni andra!
Och God Jul.

Teo

Först nu läste jag Mårtens inlägg! Konstigt att det står kvar!

Jag "kapade" inte tråden, en ren elakthet från Mårtens sida. Jag skrev inte om mina gamla gitarrskolor, utan försökte förklara varför jag slutat skriva om FORSKNING  på sajten, angående Joels fråga om engagemanget för klassisk gitarr

Mårten försöker som vanligt mästra mig och oss andra läsare genom att kasta ur sig rena elakheter istället för att diskutera sakfrågan, varför han tycker att forskningsresultat är oviktigtiga om de inte stämmer överens med hans egna högst privata erfarenheter av hur "det är".

Utan hans inlägg hade jag varit betydligt mer intresserad av att skriva här. Fast å andra sidan är det kanske just det Mårten är ute efter med sina påhopp, att skrämma bort dem som inte tycker som han.

Så jag håller mig kvar när jag hittar någon intressant forskning.