KUNSKAPER, VAD ÄR DET OCH VAD SKA MAN HA DEM TILL?

(Artikeln har tidigare varit publicerad i Gitarr och Luta)

Rikard har tagit gitarrlektioner under en dryg termin. Från början var de fyra i gruppen, men nu har två slutat så det är bara han och Lisa kvar. Hans lärare sa att Kalle och Viktor slutade eftersom de inte var så intresserade, av musik, men till Rikard sa kompisarna att de hellre ville spela gitarr på fritidsgården. Själv kämpar han på, kanske är det inte riktigt som han hade tänkt sig, men han vet inte riktigt hur han skulle kunna förklara för sin lärare vad han egentligen menar. Trots allt vet väl hans lärare vad han behöver lära sig?

Storebror
Rikards storebror Klas är 15 och spelar gitarr i ett band som vunnit en talangtävling. Tänk om Rikard kunde spela som han! Klas gick i musikskolan ett kort tag. Sedan slutade han. Rikard undrar ibland hur Klas kunnat bli så duktig utan att ha en lärare. Det verkar som han har lärt sig själv och av sina kompisar. Ibland när Klas är på gott humör visar han sin lillebror några slingor som han kallar för riff. Det låter jättebra tycker Rikard, han tycker att han känner igen låtarna från TV. Det är lätt att förstå och lära sig riffen, eftersom han kan titta och lyssna hur Klas gör. De tar en liten bit i taget. Han övar och övar, men han visar inte sin gitarrlärare, för det var ju inte läxan, den glömde han att träna på. Läxan känns mycket svårare, eftersom han inte alls kände igen låten. Förra veckans läxa var urtråkig, en gammal sång han tvingades sjunga redan på dagis. Han tyckte inte ens om den då, sådana småbarnslåtar vill han definitivt inte spela nu när han är 11 och när brorsan och hans kompisar kan höra honom traggla.

Då och då spelar Rikard tillsammans med sin pappa. Pappa har lärt honom två Beatleslåtar, fast de kan han inte visa sin lärare, eftersom läraren har sagt att just de här ackorden ska man vänta med en termin, kanske tills han verkligen kan spela efter noter, eller åtminstone tills han har hunnit fram till Lille katt i boken. Varken pappa eller Klas kan läsa noter, tänker Rikard, men det verkar ju gå bra för dem ändå? Rikard upptäcker mer och mer att det finns olika sorters kunskaper, en sort som hans gitarrlärare tycker är viktiga, och andra kunskaper som hans bror och pappa använder. Pojken känner sig alltmer kluven, vem ska han lita på, vad ska han träna på? En dag kommer mormor och morfar på besök. De har inte träffat Rikard sen förra sommaren och vill så gärna höra honom spela gitarr. Men vad ska han spela? Förra veckans läxa har han glömt bort och den här veckans kan han inte än eftersom han övade på brorsans riff. Det blir inget gitarrspel.

På lektionen
Gitarrlektionerna går till så att först tar det ungefär 10 minuter att packa upp, stämma och hitta rätt sida i boken. Sen får de spela upp läxan en och en. Lisa brukar få börja. Hon kan alltid läxan jättebra tycker Rikard. Lisa verkar inte alls ha samma problem som han med att tyda de konstiga noterna heller, dessutom får hon ofta beröm av läraren. För ett tag sedan började Lisa och Rikard att lära sig noter. Innan dess spelade de efter några tecken som kallas för tabulatur. Det var siffror på strängar som visade var man skulle trycka. Det krångliga med tabulatur var att växla mellan att titta på papperet och handen på halsen. För några låtar sedan försvann tabulaturen – just när Rikard tyckte att han hade börjat förstå dem – och ersattes av noter. Noterna är svåra, en massa små prickar som han har svårt att se skillnaden på. Dessutom tycker han liksom inte att det låter riktigt som musik när han tar ut en melodi efter noter. Först kommer en ton och sedan, när han lyckats lista ut vad nästa ton heter och ligger, har han glömt bort sammanhanget.

När det går särskilt dåligt för Rikard säger läraren att han borde träna lika bra hemma som Lisa för då skulle säkert han också kunna lära sig. Ibland får han bakläxa. Det är extra trist för då får han inte börja på någon ny låt och kommer ändå mer efter Lisa. När de har spelat klart läxan vänder de sida i boken och läraren säger att det här är nästa veckas låt, träna mycket hemma nu! Ibland spelar läraren före för att visa hur låten ska gå, men oftast säger han det är bättre att de verkligen lär sig noterna och inte fuskar genom att titta och lyssna på hur han gör i stället för att läsa själva. En gång lyckades Rikard traggla sig igenom hela Happy birthday utan att alls känna igen den. Konstigt, det händer aldrig när han spelar med pappa eller Klas, då hör han hela tiden vad det är han spelar, men det kanske beror på att han fuskar då, eftersom han bara tittar och lyssnar.

"Vissa är mer intresserade..."
Gitarrläraren säger att det viktigaste för att man ska kunna bli bra är att man är intresserad, för då tränar man ordentligt hemma. Rikard förstår inte riktigt vad läraren menar, han är visst intresserad, men inte lika mycket av allting som läraren visar och inte precis av de låtar som finns i boken. Han berättar inte att han övar ofta hemma, fast på helt andra saker än det som finns i spelboken. Pojken har ibland en känsla av att läraren verkar tycka att han är lite trög, eftersom det går långsammare för honom än för Lisa att lära sig noterna. Ibland tröstar sig Rikard med att han åtminstone har lärt sig Klas riff och pappas ackord. Han har försökt att visa Lisa lite av det på rasten, men hon hade svårare för att lära sig det än han, konstigt.

Läraren ställer sig vid tavlan. Idag ska ni få lära er två nya toner, kom fram här och rita C och D. Rikard tycker att det verkar finnas hur många toner och noter som helst. Han tittar på gitarrhalsen och tänker att han aldrig kommer att kunna lära sig alla dessa hundratals toner och noter! Det verkar helt omöjligt att komma ihåg och han fattar inte vitsen med det heller. Så fort han tycker att han har lärt sig några toner så kommer det fler. Lite då och då säger läraren att det är viktigt att kunna noter eftersom de snart ska få spela något som heter ensemble. Konstigt ord, men det kan kanske vara kul.

En dag säger läraren att de ska få välja en låt själva. Rikard blir jätteglad och föreslår snabbt en av pappas Beatleslåtar och den där "Sandman, nånting", som Klas har visat honom. Läraren säger att det är alldeles för svåra låtar. Han plockar fram noter och visar barnen. Titta här, de här noterna och ackorden kan ni inte än, eller hur? Den här låten får ni vänta med tills i 7:an eller så, kanske tidigare om ni övar mycket. Rikard fattar ingenting, hur kan det komma sig att han kan spela de här två låtarna när han inte alls kan spela de här noterna? Lektionen slutar med att Lisa väljer en låt. Hon tar en längst bak i boken som hon redan tränat på hemma. Rikard lyckas inte alls hänga med.

Gitarrensemblen
En dag i februari säger hans fröken att det är dags för Rikard och Lisa att gå iväg till gitarrensemblen. Den leds av deras vanliga lärare och en annan lärare som Rikard aldrig har sett förut. Han tycker att det verkar kul att få spela två gånger i veckan tillsammans med kompisar, dessutom slipper han en tråkig svensklektion... De är åtta stycken i ensemblen, några är äldre än Rikard. I dag ska de börja öva på en låt som Rikard redan spelat på den vanliga lektionen, Byssan lull. Den nya läraren verkar lite annorlunda. Först får de sjunga sången. Det tycker Rikard känns pinsamt, de är ju så få i gruppen att alla måste kunna höra att han inte kan sjunga! Dessutom kan han ju redan spela den här låten! Men läraren säger att det här är något nytt, eftersom det är ett samspelsarrangemang. Konstigt ord igen, tänker Rikard. Sedan ska de klappa rytmen och räkna högt. Det känns lite fånigt, men det kanske är bra. Hans vanliga lärare brukar säga att det är viktigt med rytmen. Därefter ska de spela varsin stämma till. Rikard får spela noter som läraren kallar för en mellanstämma. Först ska alla försöka att spela igenom tillsammans. Det går inte bra! När den som spelar melodin har hunnit till slutet har Rikard flera toner kvar. Han hann helt enkelt inte med. Fingrarna kändes som klister mot greppbrädan. I vanliga fall, när han spelar efter noter på lektionerna, känner han sig inte alls lika stressad. När han inte kan en not är det ju ingen som skyndar på honom att spela vidare. Han försöker öva på sin stämma hemma, men det går inget vidare. Det låter liksom inget, särskilt inte som Byssan lull.

Nästa vecka händer något ändå konstigare. Den nya läraren säger att de ska få röra sig till musiken. De får lägga bort gitarrerna och ställa sig i en ring. Sen säger läraren att de ska gå runt i takt med pulsen. Sedan ska de härma känslan i musiken med rörelser – vaddå? Rikard har nästan aldrig känt sig så dum, vad är detta? Skulle de inte spela gitarr? Efter ett tag märker han att de andra barnen också verkar tycka att det känns jobbigt, för de börjar prata och lyssnar inte längre på var läraren säger. Hon får till slut höja rösten för att få tyst på gruppen. Rikard tänker att det här med ensemble är nog inget för honom. De spelar ju aldrig, men han ska ge den några chanser till.

Reflektioner från lärarens horisont
Saker och ting blir inte alltid som man tänkt sig. Vi lärare har goda intentioner, men det händer att våra pedagogiska idéer och metoder inte faller lika väl ut som det var meningen. Kanske var mitt exempel lite tillspetsat, men jag tror att det har relevans för hur en hel del elever upplever undervisning. Vi får inte glömma bort att många elever slutar redan under de första åren i musikskolan, men vad vet vi egentligen om orsakerna? Ibland sägs det att vissa barn och ungdomar inte är så intresserade, men det är bara en del av sanningen: Kanske borde vi säga, att de inte är eller blir intresserade av det vi visade dem under lektionerna. Vet ni hur många som slutar? Hur vanligt är det att göra en uppföljning eller utvärdering av verksamheten utifrån elevernas perspektiv? Vågar vi? Ni som har erfarenhet från sådana undersökningar, hör av så att vi får ta del av era kunskaper!

Viktiga frågor
Två mycket viktiga frågor att ställa sig kontinuerligt är: Skiljer sig elevers förväntningar alltför mycket från det vi har att erbjuda? Hur kan vi ta reda på det? Visst kan man spontant fråga eleverna vad de tycker, varför de slutar etc, men det är inte lätt för eleven att svara den vuxne, eftersom läraren alltid har en starkare position än barnet. Svaren hamnar dessutom på en individuell nivå och knyts alltför lätt enbart till den specifika situationen, "gitarren krockar med fotbollsträningen", istället för att diskuteras på en mer generell nivå. Vad vill eleverna lära sig? Vilken repertoar är de intresserade av? På vilket sätt vill och kan de lära sig? Efter noter eller på gehör? Hur ser deras musikaliska bakgrund ut? I vilka sammanhang vill de kunna använda sina kunskaper? Kort sagt, hur kan vi öka elevernas inflytande över undervisningens innehåll och form? Ett sätt att öka inflytandet är att skapa kursplaner som tar sin utgångspunkt i elevernas intressen och förutsättningar. Kursplanerna gör det möjligt att tydliggöra olika kunskapsformer, arbetssätt och repertoar för eleverna.

Lärarens ansvar
Med få undantag har gitarrlärare själva det totala ansvaret för innehåll, uppläggning och praktiskt utförande. Man väljer kurslitteratur, skapar sina egna grupper etc. Ensamarbetet ger en stor frihet, men har även en baksida. Läraren är – så länge musikskolor saknar formulerade målbeskrivningar och kursplaner – ensam om besluten. Om det anses gå bra för eleverna får man hela äran, går det däremot mindre bra får man ofta hela skulden. Det får ofta som konsekvens att man bland kolleger och ledning istället för att diskutera på ett generellt och allmänt plan diskuterar "dåliga" eller "bra" lärare, "begåvade och intresserade" kontra "obegåvade och ointresserade" elever, "bra eller dåliga metoder", men mera sällan diskuterar och försöker att förstå musikundervisningens värdegrunder, lärares och elevers föreställningar och förväntningar samt undervisningens ideologiska, ekonomiska samt organisatoriska ramar. Svaren på följande frågeställningar bör få stora konsekvenser för hur vi lägger upp undervisningen: Vad ska eleverna ha sina kunskaper till? För att klara av veckans läxa, eller för att kunna skapa musik i situationer där läraren inte är med? Hur värderar och därmed prioriterar vi olika genrer, notspel kontra gehörsspel, improvisation och eget skapande? Till vad och hur ska vi använda vår dyrbara undervisningstid?

Systematisk kunskap
I musiklärarutbildningarna på högskolorna har det avslutande examensarbetet byggts ut till 10 poäng, samt kopplats till kurser i vetenskapsteori och forskningsmetodik. Samtidigt växer antalet musiklärare som vidareutbildar sig i den vetenskapliga disciplinen musikpedagogik på 40- till 80-poängsnivå samt i forskarutbildning. Denna utveckling kan leda till att musiklärare får ökade möjligheter att söka kunskaper om sin egen verksamhet. På så sätt kan vi lyfta diskussionen från de personliga nivåerna "Kalles fotbollsträning" eller "den dåliga boken" till mer generella och grundläggande frågeställningar. Genom systematisk insamling av data och reflektion får vi nya kunskaper som ger underlag för utveckling av verksamheten.

I nästa artikel kommer jag att diskutera kursplaner utifrån följande: Musikundervisning utan kursplaner tenderar att bli slumpartad – den "blir som den blir i stunden". Naturligtvis kan den vara bra även utan kursplaner, men först när man formulerar och dokumenterar målsättning, innehåll, arbetsformer och metoder, kan man i efterhand på olika sätt utvärdera och förändra undervisningen. I formuleringsprocessen skiljer man ut frågeställningarna vad?, varför?, vem? och hur? Med stöd i kursplaner blir det relevant för kolleger att diskutera mål och medel. Det är först när man har formulerat målsättningar som det blir möjligt att diskutera och relatera dessa till val av arbetsformer och arbetssätt.