Jag har också varit drabbad av det där (och ibland fortfarande), det är i mitt fall oftast så att ambitionen och kraven på mitt framförande överstiger förberedelsen och instuderingen som det dyker upp. Alltså krasst: öva mer och försätt dig i situationen oftare så du vet hur du skall parera den. Skillnaden ofta då man spelar upp kontra övar är att då man spelar upp så intar man en ännu mer kritisk hållning än då man övar, ett litet skorr låter som en traktor som startar och det kan själpa ens stabilitet, du skall försöka tänka dig att det inte är så värst besvärligt istället.

Detta är grymt mycket lättare sagt och gjort, men man måste starta med sin självbild och försöka sätta den i relation till verkligheten och inte till hur man vill att det skall vara.

Med andra ord, öva så du har beredskapen att leverera det du klarar av för stunden och var såpass närvarande och kritisk i övningen så du inte behöver vara det vid speltillfället.

Nu skriver jag nog detta svar till både dig och mig själv för övrigt. Hoppas du förstår vad jag menar och kan ta hjälp av det.

Hej, har också brutalt taskiga nerver.

Jobbar lite med kognitiv beteendeterpai i andra sammanhang... Om man lyssnar på de teorierna vilket jag verkligen gör så frågar man sig lite varför kroppen försätter sig i en förhöjd beredskapsnivå. När hjärnan upplever någonting som potentiellt hotfullt startar adrenalin och stresshormon att produceras för att kroppen bättre ska hantera det, blodtillförseln koncentreras till hjärta och hjärna, adrenalin pumpas in i muskler vilket leder till ytterligare skakighet och bristande muskelkontroll, andningen blir lidande, ofta håller man lite på andan i dessa lägen. Allt detta är ju klart obra om man ska spela ett stycke..

Alltså gäller det att flytta gränsen för vad hjärnan upplever som "farligt" genom att utsätta sig för det och intala sig att det är en ofarlig situation. Spela mycket och ofta för folk du känner, fortsätt ha konserer, tänk på att andas det falierar oftast när man blir stressad.

I övrigt instämmer jag med föregående talare angående övning.

Jag är ingen expert på ämnet men det kanske kan bidra till att lösa problemet.

Joakims Zelmerlööws bok

Ergonomisk gitarrteknik tar upp detta mycket och bra

Jag skall skriva mitt examensarbete om det här med nerver och prestation vid framförande och har så här i startgroparna stött på en bok som heter The Inner Game of Music , som jag kan rekommendera varmt. På senaste har jag haft lite svårt att hitta glädjen i att sitta och spela solokonserter, men efter att ha läst bara några kapitel i boken jag nämnde fick jag mentala redskap för att sortera tankar och fokusera på rätt grejer, och jag har redan märkt resultat. Dagens boktips helt enkelt.

på kulturskolan spelar jag för Åke Hillström, men jag tar även privat lektioner för Joel Svensson, tror han pluggade i malmö på musikhögskolan där, tyvärr så var det ett tag sen jag spelade med joel men jag ska ta och ringa han snart... för nu börjar det att närma sig sökningstider