Clara
Rikard har en kusin som heter Clara. Hon spelar också gitarr, men har en annan lärare än Rikard. När kusinerna träffas pratar de ofta om hur det går på gitarren: Vilken bok har du? frågar Rikard. Vi har ingen, säger Clara, vi har inte börjat med noter än, så vi behöver ingen bok. Ja men då får ni en massa lösa blad att hålla reda på? Nej, vi lär oss utantill direkt istället, säger Clara. Rikard tänker på hur han har lärt sig låtar av Klas, de använde inte heller noter, ändå sitter de där låtarna i ryggmärgen. Han har kunnat dem utantill i flera år nu. Clara tar med sig gitarren hem till Rikard, hon kan minst 10 låtar utantill. Rikard skäms lite. Han har inte tränat på veckans läxa än, och den förra kommer han inte riktigt ihåg, eftersom han inte hittar notbladet.

Luftgitarr
Rikard frågar Clara om hon också har problem med att ta rätt finger. Hans lärare brukar ofta klaga över att Rikard mest spelar melodier med bara 1- och 2-fingret. Men Rikard tycker att det är jättekrångligt att både hålla reda på noterna och högerhanden: Det går inte att samtidigt tänka på vilket finger han ska trycka med, det får bli det blir. Nej, jag tycker inte att det är svårt att ta rätt finger, säger Clara och visar honom: Den här melodin spelar jag i V:e läget. När vi lär oss nya melodier börjar vi med att sjunga på fingersättningar samtidigt som vi spelar luftgitarr. Då trycker vi fingrarna mot tummen, och sjunger varje ton på det finger vi ska ta: 3,1,1,4. När vi har gjort så några gånger får vi pröva att spela på gitarren: Vi tränar på en fras i taget, först visar läraren samtidigt som hon sjunger med på fingersättningar, sedan spelar vi alla tillsammans. Vi spelar igenom gång på gång tills det fastnat. Efter några gånger började fingrarna röra automatiskt, utan att jag behöver tänka på hur jag gör, säger Clara. Hon vet precis vilket finger hon ska ta varje ton med: de på band V tar hon med 1:an, de på band VII med 3:an osv. Rikard förstår inte riktigt det där med läge, man han ser att Claras fingrar rör sig snabbt och säkert över greppbrädan.

Flytet
Båda två gillar de "Yesterday" jättemycket, men det är svårt att spela tillsammans. Rikard hänger inte med, när han måste titta extra på en not har Clara redan hunnit en takt före honom. Rikard hör hur han stakar sig fram, medan Clara spelar med flyt! Han undrar om Clara har bli blivit så här duktig för att hon lär sig på ett annat sätt än han? Visserligen är han ju mycket bättre på noter än hon, men han skulle ändå gärna byta de kunskaperna mot Claras förmåga att få flyt i spelet, för det är väl det som gör att det verkligen blir musik när man spelar, musik som låter bra?

Kunskapsstrukturer
I förra numret diskuterade jag varför musiklärare behöver utveckla begrepp för att kunna analysera pedagogiska skeenden: Tydligare begrepp gör det möjligt urskilja, förklara och inte minst diskutera vad som sker och varför. Väsentliga frågeställningar blir: Vad är det egentligen vi menar när vi säger att någon kan eller inte kan något? Vilka grundläggande teorier om kunskap kan vi använda för att kunna förstå hur lärande går till?

Det övergripande begreppet "musikaliska kunskaper" delas in i följande aspekter :

• Motoriska och kinestetiska kunskapsformer – såväl instrumentspecifika som mer allmänna kunskaper, exempelvis att ha automatiserat viktiga rörelsemönster vid gitarrspel.
• Kognitiva och begreppsliga kunskapsformer – att känna igen och själv kunna utföra strukturer i musiken som exempelvis melodiska strukturer, harmoniska förlopp, musiktermer.
• Emotionella och estetiska kunskapsformer – musikaliskt uttryck, känslor och kommunikation.
• Sociala kunskapsformer, den egna rollen i en ensemble etc.
• Existentiella kunskapsformer – identitets- och tillhörighetskänslor i och genom musik.

Genom att dela upp kunskapsbegreppet i olika aspekter kan beståndsdelar i läroprocesser beskrivas och studeras. Kunskap ses i det här sammanhanget som de olika former av kognitiva, emotionella, motoriska, emotionella och sociala modeller och mönster som människan har utvecklat för att kunna tolka och handla i sin omgivning:

Begreppet schema
Ett schema är ett mönster som vi genom upprepade erfarenheter automatiserar. Scheman kan vara en kedja av sammanlänkade rörelser eller mönster i tanken, eller i känslor. Genom att bilda inre strukturer och modeller – representationer kan vi uppfatta, sortera, tolka och minnas information. Scheman ger oss möjlighet att strukturera de stora mängder impulser som tas emot av våra sinnen. Scheman ger oss en ofta omedveten tolknings- och värderingsgrund för alla de blixtsnabba beslut om adekvat handling som vi ständigt fattar, exempelvis när vi musicerar.

"A schema is an active entity such as that involved in driving a car or recognizing a tree. […] A schema is both a store of knowledge and the description of a process for applying that knowledge." (Arbib, M. A. (1995). Schema theory. I Arbib (red.) Brain Theory and Neural Networks. Sid. 830-834. Massachusetts: The MIT Press. sid. 830.)

Schemabegreppet har utvecklats inom den kognitiva psykologin , en vetenskaplig disciplin som studerar människans tanke- och läroprocesser. I musikpsykologisk forskning har man beskrivit hur olika mentala scheman växer fram i tänkandet.

Alltför tidig fokusering på spel efter noter har t.ex. visat sig hämma utvecklingen av musikaliskt tänkande (”audiation”) och förmågan att spela efter gehör, medan det omvända, d.v.s. tidigt gehörsmusicerande, visat sig gynnsamt för att senare kunna utveckla förmågan att läsa och spela efter noter (McPherson, G. E. (1993). Factors and abilities influencing the development of visual, aural and creative performance skills in music and their educational implications. Diss. University of Sydney, Australia.).

För att kunna musicera måste man ha internaliserat många olika typer av scheman: kognitiva; emotionella; motoriska; estetiska och sociala.

"Studies of musical perception and memory suggests that the information processing involved is flexible and context sensitive. It depends greatly on how familiar we are with the information to be understood, what task it is we are trying to do, and how complicated the sensory information is. And much of it goes on subconsciously. The ultimate result of our ability to percieve, remember, conceptualize, and act on musical information is the formation of internal frameworks, or schemata, for representing and reproducing more complex musical knowledge. Schemata, too, are flexible. They certainly change as we get older and as our familarity with musical tradition grows."  (Dowling, W.J. & Harwood, D.L. (1986): Music Cognition. Academic Press Series In Cognition and Perception. Orlando: Academic Press, Inc)

Ett exempel på musikaliska scheman är de kognitiva mönster vi kallar gehör. Scheman för melodik, harmonik, rytm etc gör det möjligt för oss att direkt känna igen oss, vi vet redan innan vi hört första frasen vad det är för sorts musik, grupp, låt, stil etc. I olika kulturer – exempelvis den indiska och den västerländska – har utvecklats olika instrument och skilda skal¬system, vilket får en fundamental betydelse för gehörsutvecklingen hos de människor som växer upp i en (musik-)kultur. Ett exempel: en svensk uppfattar indisk musik mycket annorlunda än indiern, som är född i den kulturen, eftersom svensken har utvecklat musikaliska scheman utifrån sin egen kulturs musik. När vi hör indiska melodier har vi svårt att minnas och sjunga med – vi upplever en känsla av kaos – eftersom vi inte har utvecklat kognitiva scheman där vi kan sortera in musiken.

Motoriska scheman
När man spelar gitarr utför man ett stort antal rörelser, ofta utan att alls tänka på hur man gör. Samtidigt låter man sitt medvetande fokusera på hur det låter, hur man vill forma frasen och klangen etc. En förutsättning för att man skall kunna göra det, är att de motoriska mönstren automatiserats, samt att dessa rörelsemönstret är adekvata för sin uppgift.

Ett motoriskt schema är alltså en handling som "sitter i ryggmärgen". När vi har utfört en handling – exempelvis en fingersättning av en melodi – mer eller mindre medvetet ett antal gånger införlivas den och vi kan utföra rörelsen utan att längre behöva tänka medvetet på själva det tekniska utförandet.

Den här läroprocessen kan jämföras med att lära sig cykla. I början är vi fullt upptagna med att försöka hålla balansen, styra, trampa eller bromsa. En dag har rörelsemönstren "fastnat i ryggmärgen" och vi kan i stället börja njuta av omgivningen etc. Sedan behöver vi aldrig mer fundera på hur vi gör: det motoriska schemat för cykling har automatiserats och blivit en del av vår omedvetna kunskap. En handlingsberedskap har utvecklats, vi kan när som helst ta fram cykeln och ge oss ut, vi behöver aldrig vara rädda för att glömma bort hur man gör när man cyklar!

Att lära sig scheman
Vi kan inte lära oss cykla bara genom att man prata om hur man gör: Lärandet förutsätter att vi får egna upprepade erfarenheter. Först när vi får systematiska och tillräckliga erfarenheter av det vi vill lära oss kan vi utveckla en handlingsförmåga. Den här beskrivningen av en läroprocess gäller naturligtvis inte bara cykling utan även gitarrspel. Gitarrlärare har internaliserat en stor mängd scheman specifika för gitarrspel: Det innebär att vi är inte längre helt medvetna om vad och hur vi gör, vi bara gör det. Detta är naturligtvis bra för vårt eget spel, med det kan skapa problem när vi vill förstå var i läroprocessen våra elever befinner sig. Det kan leda till att vi försöker pressa elever att lära sig moment som de ännu inte är mogna för. Vi har som gitarrister inte uppmärksammat att eleverna ännu inte har automatiserat grundläggande scheman, scheman som för oss är självklara och har blivit omedvetna.

När vi utvecklar motoriska scheman bedömer och jämför vi vad som sker mot kognitiva scheman, t.ex. gehöret. Upplevelsen och tankarna kring handlingarna jämförs kontinuerligt mot musikaliska föreställningar: det inre gehöret. Gehöret och motoriken hänger alltså intimt samman: man "hör vad man gör" och "gör vad man hör". Utan adekvata motoriska scheman blir det väldigt svårt att spela på gehör och tvärtom. Samma sak kan sägas om notläsning, som är en mycket komplicerad aktivitet. För att man ska kunna läsa noter relativt flytande, måste man först ha automatiserat en mängd scheman, motoriska såväl som kognitiva. Ofta gör vi lärare misstaget att börja med att träna notläsning innan eleverna är mogna för det. Då kan resultatet bli det som Rikard upplever, han får inget flyt, hakar upp sig, använder en mindre bra fingersättningen etc. Så gör han, eftersom han inte har fått möjlighet att automatisera de mest grundläggande rörelsemönstren innan hans medvetande istället vändes från handen och örat mot notbladet och det dominanta synsinnet. 

Förmågan att lära sig genom att bilda scheman verkar variera starkt hos olika människor, men den varierar även med vid vilken tidpunkt och i vilken situation vi ska lära oss. Ofta förklarar vi människors olika förmåga att lära med deras varierande medfödda anlag. I pedagogiska sammanhang är det mer relevant att diskutera vilka faktorer i undervisningssituationen som kan hindra respektive stödja elever att utveckla scheman. Lärandet kan störas och fördröjas, exempelvis när elever bara får slumpmässiga eller alltför kortvariga erfarenheter av momentet. Om rörelsen inte knyter an till tidigare kunskaper och scheman blir den svår att tolka och automatisera. Utan scheman upplever vi sinnesintrycken som kaotiska.

Mot bakgrund av det schemateorin kan förklara om läroprocesser, blir det mycket viktigt för gitarrlärare att ställa sig frågor som: Vilka är de mest grundläggande rörelse- och tankemönstren i gitarrspel? Hur kan vi stödja våra nybörjare, så att de får möjligheter att utveckla dessa scheman?  Gör vi saker i undervisningen som kan hindra eleverna i denna viktiga utveckling? I nästa artikel kommer jag att beskriva flera typer av scheman samt utvecklingen av dessa.

[/i]