Jag har ägt tre stycken och det var under en period där jag gick in för att hitta min slutgiltiga gitarr - till sammanhanget hör att jag är bekant med Carsten Gröndahl som är agent för Lozano. Den första var jättefin med granlock och hade madagascar i sarger och bakstycke. Stark klar varm ton och lättspelad men efter ett tag blev jag irriterad på 1a strängens tendens att ha en lite tunnare klang än resten av gitarren. Satte på Alliance blå men det blev för vasst. Den andra hade cederlock och madagascar - hade en djup vacker ton och spelade som smör med en enormt snabb respons och gigantisk volym - fick hålla igen även när jag kompade en röststark sågerska. Den hade tyvärr ett d på 1a strängen 10e bandet som var stum. Det ignorerade jag först eftersom resten av gitarren lät alldeles perfekt och tänkte att det ordnar sig med tiden men några månader senare var den oförändrat stum så den fick gå - jag tror nog att den tonen skulle få bättre sustain med tiden men jag hade inte lust att vänta. Den tredje var en fantastisk gitarr med lönn eller cypresssarger och bakstycke - vet inte vilket. Såg ett mail där Lozano själv beskrev för Carsten att det nog var hans bästa gitarr nånsin. Den stämde otroligt bra och var jämn och fin över hela registret och hade inte Lozanos specialkonstruktion som ska ge extra stark ton men den hade bra klös ändå. Samtidigt hade jag köpt en Meneghelli - byggare från Schweiz vars gitarrer är inspirerade av Romanillios modeller och jag var tvungen att välja en av dem och den djupare Meneghelli vann. Gunnar Spjuth blev så tänd på min Meneghelli att han också beställde en. Jag vet var de två sista Lozano finns om nån är sugen att köpa.