Rent teoretiskt så kan det vara bra att känna till styckets form och struktur (som även diskuterats i en annan tråd här på forumet). Kunskap och känsla om den aktuella epoken och dess övriga musik är också en tillgång.

Eftersom gitarrmusiken i många fall inte är komponerad av de stora gubbarna brukar jag hämta inspiration ur andra instrumentgruppers samtida repertoar. Om (när) jag spelar Sor brukar jag till exempel lyssna på Beethoven, för att få bättre perspektiv på det musikaliska förloppet. 

Agogik och frasering samt dynamik utgör enligt mig de grundläggande elementen i en musikalisk tolkning. Frasering kan jämföras med meningar i språket. Utan meningsuppbyggnaden skulle vårt språk bli ganska jobbigt och ointressant att lyssna till. Samma sak sker i musiken. Jag brukar oftast sträva efter en naturlig frasering som känns bra i hela kroppen. Om jag inte fraserar naturligt kan känslan av detta jämföras med att jag "gör till" min röst när jag pratar. 

Den musikaliska dynamiken kan också jämföras med dynamiken i vårt språk. Ett exempel på detta kan vara om någon viskar. Då "spetsar" man ofta öronen för att höra allting extra noggrant. Med dynamiken tillsammans med rytmik och harmonik  skapas vi spänning och avspänning. Om du plockar fram en Sor-etyd som slutar med ackorden G7 - C, så är det naturliga sättet att spela detta starkt - svagt. Testa också att göra tvärtom! Man skall aldrig glömma bort öronens och kroppens viktiga del i musicerandet.

I vissa musikstilar pratar man ofta om starka och svaga taktdelar. Inom valsen är 1:an oftast stark medan i en Chacconne från barocken är det andra slaget ofta betonat.

Ursäkta den massiva textmassan, jag blev så ivrig!

På tal om Beethoven, jag kan verkligen rekommendera Alfred Brendels inspelningar av Sonaterna för Piano. * Very Nice*

Ok, tack för de suveräna svaren. Jättebra! Hehe, jag kanske inte blir nån journalist men fotograf
Men du Joel, behöver lite förklaring... Vad betyder ordet agogik?